skip to Main Content

Naturvårdsanpassad skötsel

Utöver vardagshänsynen genomför Bergvik Skog restaureringsåtgärder i landskapet för att öka variationen, öka mångfalden av livsmiljöer och förbättra möjligheterna för flera arter att samexistera i det brukade skogslandskapet.

Naturvårdsbränning

Brand är en av de viktigaste naturliga störningarna i barrskogslandskapet och det finns därför många hotade skogslevande arter som är anpassade till återkommande bränder. För att ge dessa arter möjlighet att fortleva krävs åtgärder både i avsatta områden och i produktionsskogsbruket. En effektiv åtgärd för att nyskapa brandpräglade skogar med viktiga substrat som exempelvis döda och brandskadade träd är naturvårdsbränning. Bergvik Skogs mål är att varje år aktivt bränna 300–800 hektar skogsmark, både hyggen och frivilligt avsatt stående skog. Under 2017 har 363 hektar naturvårdsbränts på Bergvik Skogs marker, som kompensation för de omfattande bränderna i Västmanland under 2014 ligger bränningarna på en relativt låg nivå.

I Effaråsen i norra Dalarna pågår ett samarbetsprojekt mellan Bergvik Skog, Skogsstyrelsen, länsstyrelsen i Dalarna och Skogforsk för att bla utreda konsekvenserna för biologisk mångfald av olika typer av brandhärmande åtgärder i samband med produktionsskogsbruk. Förhoppningen är att öka kunskapen om hur man kan naturvårdsoptimera hänsynen i samband med skogsbruk i gamla tallskogar. Försöksytorna kan även tjäna som demonstrationsobjekt, som pedagogiska exempel vid kurser och som arenor för samverkan.

Nybodknätten i Härjedalen är ett annat försöksområde i samma projekt, där testas åtgärder i mindre skala som punktbränning och katning dvs att skada och ta bort delar av barken på tallar.

Frihuggning av lövträd

Förutom brand är en vanlig typ av naturvårdande skötsel att man frihugger värdefulla lövträd som exempelvis asp, sälg eller ädellövträd. Detta innebär att man runt lövträden tar bort exempelvis granar, som annars riskerar att konkurrera ut lövträden. Många lövträd är pionjärträd vilket innebär att de trivs i relativt ljus skogar. Blir skogen för mörk och tät så kommer de på sikt att dö.

Ett typiskt exempel på miljö där naturvärdena gynnas av frihuggning är gamla trädbevuxna betesmarker som växt igen med gran efter att betet upphört. Ofta så står gamla hagmarksträd, exempelvis grova ekar eller askar, och trängs med betydligt konkurrensstarkare granar. Genom att ta bort granarna skapar man förutsättningar för hagmarksträden att överleva och det ökade ljusinsläppet gynnar också de ibland betespräglade växter som fortfarande finns kvar på marken.

En annan typ av naturvärdande skötsel sker i våra vitryggsområden. Här sker aktiv borthuggning av barrträd för att skapa lövrika bestånd med stora mängder döda och döende lövträd, framförallt björk. För att nyskapa död lövved kan björkarna även exempelvis ringbarkas eller högkapas.

DSC_1038
Försöksyta i Nybodknätten
DSC_1045
Punktbränning i Nybodknätten
Back To Top