skip to Main Content

Åtgärdsprogram

Bergvik Skog medverkar aktivt i artinriktade bevarandeprojekt inom ramen för särskilda åtgärdsprogram. Insatserna innebär att identifierade områden sköts med särskild inriktning för att gynna utpekade arter men åtgärderna har dessutom positiva effekter för flera andra arter med liknande krav på livsmiljö.

Vitryggig hackspett

Mest omfattande av våra artinriktade satsningar är för den nationellt akut hotade vitryggiga hackspetten. Totalt är ca 10 000 hektar produktiv skogsmark avsatt för att gynna hackspetten och ytterligare cirka 200 rödlistade arter, som kräver stora arealer lövrik skog med mycket död ved.

Från att ha haft en vid utbredning i svenska skogslandskap, så är dag vitryggen i huvudsak begränsad till ett bälte över Mellansverige, från strandskogarna vid Dalälvens mynning till Värmland-Dalslands lövrika branter och igenväxande odlingslandskap. Utbredningsområdet sammanfaller till stor del med Bergvik Skogs markinnehav. Endast enstaka par har häckat i landet under de senaste åren. Den vitryggiga hackspetten ställer anspråk på lövdominerade  medelålders till äldre skogar med en hög andel död ved, ett viktigt yngelsubstrat för stapelfödan bestående av larver till olika långhorningsskalbaggar. Ett vitryggspar behöver för sin överlevnad sannolikt omkring 100 hektar skog av denna idag ovanliga karaktär.

Tillsammans med Skogsstyrelsen och Bergvik Skogs förvaltare har urvalet av områden som ingår i naturvårdsavtalet fortsatt setts över under 2017. Översynen sker för att byta ut områden som inte kan leverera önskvärd målbild för ett vitryggshabitat inom rimlig tid och för att bättre koordinera Bergvik Skogs insatser med Statens och Svenska Naturskyddsföreningens arbeten. Under året har föreslagna nya områden inventerats. Diskussioner har också inletts mellan parterna om hur nya områden bäst bör lokaliseras.

Raggbock

Raggbocken är en skalbagge som lever framförallt på grova, solexponerade tallågor. Den är klassad som sårbar på artdatabankens rödlista över hotade arter. I Dalarna har Bergvik Skog ett samarbete med länsstyrelsen för att skapa förutsättningar för raggbocken att leva kvar i en livskraftig population i landskapet. Raggbocken är barrskogens största långhorning, och anpassad till ett liv i öppna, brandpräglade tallskogar med gott om solexponerade grova tallågor. Bäst trivs den på brandfält. I modern tid har skogarna på grund av skogsskötsel och brandbekämpning ofta blivit för täta, och idag återfinns arten ofta på hyggen där stormfällda fröträd skapat död ved och där den nya skogen ännu inte hunnit växa sig hög och beskugga lågorna.

På Bergvik Skogs mark i Dalarna finns ett flertal frivilliga avsättningar som ligger inom raggbockens kärnområde och där aktiva naturvårdsåtgärder kan bidra till att skapa gynnsamma förutsättningar för arten. Under 2017 har Stora Enso Skog bla utfört större naturvårdsbränningar på Bergvik Skogs marker i Öje-trakten utanför Malung. Detta hänsynstagande gynnar flertalet ovanliga arter, däribland raggbocken som gynnas av brända tallskogar.

Sandödla

Sandödlan är den ovanligaste av Sveriges tre ödlearter, och den är klassad som sårbar på artdatabankens rödlista. På Brattforsheden i Värmland finns en av Sveriges nordligaste populationer av sandödla.

På Brattforsheden samarbetar Bergvik Skog med länsstyrelsen och Skogsstyrelsen för att ge sandödlan förutsättningar att finnas kvar i området i en livskraftig population. Troligtvis vandrade sandödlan in i Sverige under värmeperioden ca 7 000-500 år f. Kr. Arten har sedan levt kvar bland annat i flygsandsområden där miljön för ödlan är gynnsam. Ödlan behöver öppna solvända sandytor där den kan lägga sina ägg, ljung och gräsområden där den kan jaga efter insekter och spindlar att äta, och liggande döda träd och grenar där den kan söka skydd eller ligga och sola. Historiskt sett så har skogsbrand varit en viktig faktor som skapat denna typ av miljöer. Idag är igenväxning och beskuggning ett hot mot sandödlans miljö, och det krävs därför aktiva restaureringsåtgärder för att skapa bra sandödleområden.

På Bergvik Skogs mark har ett flertal sandödleområden inrättats. Totalt har ca 160 hektar restaurerats. Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen har specialplanerat avverkningarna för att skapa en mosaikartad miljö med gles skog och döda och döende träd, blottade sandytor, och öppna risdominerade områden. De restaurerade skogarna skiljer sig markant i utseende från de slutna, lavdominerade tallskogar som fanns i området innan. Arbetet har bidragit till att sandödlepopulationen ökat markant i området. Förutom sandödlan gynnas en rad andra hotade arter av insatserna, exempelvis mosippa, silversandbi och nattskärra.

Sandödlehona vid Brattforsheden

Gölgroda

Gölgrodans förekomst i Sverige är begränsad till norra Upplandskusten vilket gör arten sårbar för miljöförändringar. Gölgrodeprojektet har under 2015 upphöjts till ett av Bergvik Skogs vattenlandskap, där handlingsprogram för skötsel och restaurering av vattendrag och våtmarker är målet.

Utöver gölgrodan begränsade utbredning så är den värmekrävande och befinner sig på sin nordgräns, vilket gör den känsligare för mellanårsvariationer i klimat som leder till misslyckad reproduktion och stora skillnader i populationsstorlek. Gölgrodan är klassad som sårbar på artdatabankens rödlista. För gölgrodan är det viktigt att lämpliga vatten- och kärrmiljöer finns kvar och att mellanliggande landmiljöer inte förändras väsentligt genom torrläggning eller avverkning. På längre sikt är det viktigt att nyskapandet av pölar genom landhöjningen inte störs och att grodorna ges förutsättning att kolonisera dessa genom fuktstråk. Företaget Greensway har tidigare redovisat studien Planeringsverktyg för gölgroda – Kunskapssammanställning, konnektivitetsanalys och hänsynsanpassningar. Studien har tagits fram på uppdrag av BillerudKorsnäs och Bergvik Skog. I studien redovisas teoretiskt var viktiga spridningsvägar mellan lekvatten kan finnas och hur hänsyn till olika situationer kan tas i samband med skogsbruksplanering. Arbetet går nu vidare i ett examensarbete som ska visa hur gölgrodor faktiskt rör sig i vattenlandskapet.  Under 2017 beslutade Bergvik Skog att finansiera ytterligare ett forskningsprojekt med syfte att genom examensarbeten och forskning övervaka rörelsemönstret hos gölgrodorna i området och att beskriva de områden som används för övervintring. Detta för att kartlägga viktiga spridningskorridorer mellan gölar och till övervintringslokalerna samt identifiera egenskaperna hos övervintringsplatser. Restaureringsarbeten i anslutning till lekvatten har också planerats tillsammans med Länsstyrelsen.

Bergvik Skogs marker runt Norduppland med gölgrodevatten har tack vare landhöjningen och den kalkrika moränen även ett stort inslag av kalkgynnade orkidéer. Dessutom är mångfalden av ryggradslösa djur stor, det finns exempelvis en mångfald av trollsländor (ca 35 av Sveriges 57 arter) med bland andra vassmosaiktrollslända, grön mosaiktrollslända och citronfläckig kärrtrollslända. Även större vattensalamander förekommer i området.

Gölgroda
Back To Top